JiA-debatten 2021: Avlyssning utan brottsmisstanke

Av: Rebecka Rennéus Guthrie


Hösten är här, och då även JiA-dagarna. Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge, och så är det även för oss jurister. Snart bjuder Juristen i Arbete in dig till en mängd berikande aktiviteter. Varför inte testa dina vingar och ta dig an ett case, eller se till att du har med dig ett riktigt bra CV i din portfölj efter Training Day? Föredragen och kontaktsamtalen är vidare ett utmärkt sätt att få en inblick i arbetslivet. Ingen fest utan tårta, och inte heller JiA-dagar utan Preparty!

Sist men inte minst utgör den högaktuella debatten ett viktig event i under JiA-dagarna.

Ämnet för höstens debatt är Avlyssning utan brottsmisstanke.


 

Följande fem ska delta debatten: Försvarsadvokat Viktor Banke, vice chefsåklagare och före detta advokat Anna Svedin, polisområdeschef Erik Nord, advokat Emma Persson och advokat Peter Hellman. Här nedan följer en intervju med två av dem .

Erik Nord

Polisområdeschef för polisområdet Storgöteborg.

Den 1 april 2020 trädde lagen (2020:62) om hemlig dataavläsning i kraft. Lagen utgör ett nytt hemligt tvångsmedel och innebär att polisen och andra brottsbekämpande myndigheter i hemlighet och med ett tekniskt hjälpmedel har rätt att läsa av eller ta upp uppgifter i ett avläsningsbart informationssystem. Tvångsmedlet får användas mot personer som begått brott med minst två års fängelse i straffskalan. Under den senaste tiden har det varit tal om att polisen borde få ökad möjlighet att avlyssna utan konkret misstanke. 

Vilken ställning skulle du säga att du tar i frågan om avlyssning utan brottsmisstanke, och varför?

– I takt med att tekniken utvecklas måste också lagstiftningen göra det, samtidigt som rättssäkerhetsaspekter beaktas. Dagens digitalisering har gjort att polisen kan behöva nya verktyg för att i vissa specifika fall avlyssna där vi förstår att det planeras brottslighet, men där vi saknar konkreta misstankar mot var och en som är med i systemet. Polisen ska inte avlyssna stora delar av befolkningen bara för att se om vi kan hitta något, utan man får bygga upp det till en viss nivå. Idag har man lagt nivån på skälig misstanke och brottet ska ha minst två års fängelse i straff – då kan man avlyssna. Man skulle kunna tänka sig att man istället går på en kvalificerad misstanke som ännu inte nått upp till skäligen misstänkt.

– Ett exempel är den krypterade kommunikationstjänsten Encrochat. Den har i princip enbart använts för att planera kriminell verksamhet, och är således ett sådant särskilt fall där polisen borde få kunna avlyssna utifrån att vi ser ett mönster för hur människor använder krypterade tjänster. Man skulle också kunna tänka sig ett system där vi tog reda på vilka telefoner som befinner sig på samma plats; om två telefoner konstant finns på samma platser, kan man anta att det är samma person som bär telefonerna. Om den ena då är en Encrochat-telefon – det vill säga en krypterad telefon som polisen vet används för kriminell verksamhet – och den andra är en öppen telefon, borde det vara rimligt att kunna avlyssna den öppna telefonen för att få reda på vem som äger Encrochat-telefonen. Då får man agera på en brottsmisstanke som är lite lägre än skäligen misstänkt.

– Stora telefonjättar kan samla in uppgifter om oss som vi själva inte vet att de samlar in. De kan sälja uppgifterna, analysera uppgifterna och man skulle till och med kunna tänka sig att de säljer dem till organiserad brottslighet i syfte att exempelvis kunna ta reda på vem som är mest mottaglig för bedrägeriförsök. Det är helt okej, det har man inga synpunkter på.

Diskussionen uppstår istället när polisen ska försöka få tag på de som begår brott.

– Jag tror att vi har nått den nivån där vi skulle kunna tänka oss att avlyssna även på lägre brottsmisstanke än skäligen misstänkt. Men självklart under ordning och reda; det ska vara kontroll med domstolar och allmänna ombud. Sen är det inte det som utplånar brottsligheten, men det kan vara ett verktyg som vi kan behöva i vissa sammanhang.

I rapporten Lärdomar av Encrochat – Analysprojekt Robinson som är upprättad av polisens underrättelseenhet framgår att kommunikationstjänsten Encrochat har använts av kriminella för att kommunicera med varandra och att Sverige fick tillgång till information om de användare som uppehöll sig i Sverige, i samband med att franska myndigheter i våras 2020 tillsammans med Europol lyckades avkryptera innehållet i Encrochat.  

Vad för betydelse har Encrochat i diskussionerna om avlyssning utan brottsmisstanke?

– Det har bekräftat det vi har tyckt tidigare; vi har tidigare varit öppna för diskussion om avlyssning utan konkret brottsmisstanke, och Encrochat är en bekräftelse på att det finns system som i princip enbart används för att planera brott. I rapporten kan man läsa att våra misstankar om hur den kriminella organisationen ser ut stämmer väldigt bra med det man fått fram via Encrochat, så vi har haft rätt i det avseendet. Den har dock inte varit utslagsgivande för att vi skulle kunna begära avlyssning utan brottsmisstanke, utan som sagt snarare bekräftat det vi trodde oss veta tidigare. Nu vet vi att det finns kommunikationstjänster som används för kriminell verksamhet mer eller mindre med säkerhet, med hjälp av Encrochat.

Kan man säga att man har avsagt sin rätt till personlig integritet och sin rätt till privatliv så fort man kan kopplas till ett kriminellt nätverk – även om man inte själv är misstänkt?

– Det är absolut inte så. Det måste finnas ett system runt användningen av avlyssning utan brottsmisstanke, som reglerar och är förutsägbart. Användningen ska ske på ett öppet och transparent sätt.

Kan avlyssning utan brottsmisstanke leda till att personer som lever och umgås med personer som är kriminella – men själva inte är kriminella – blir mer avlyssnade än andra?

– Det är klart att om du – som inte är kriminell, men som känner personer som är gängkriminella – börjar umgås med dessa personer som spelar in gangsterapp och begår brott, så kommer du bli kontrollerad flera gånger trots att du inte är kriminell. I och med att polisen kontrollerar dem så kommer de att kontrollera dig med. Tycker man det är ett bekymmer så bör man fundera över sitt umgänge, snarare än om det allmänna har rätt att avlyssna utan brottsmisstanke, och hur orättvist det är att man blir avlyssnad när man är helt oskyldig. Man har ju satt sig i en situation där man kan tänka sig att det kan bli problematiskt. Så jag tycker inte det är ett stort bekymmer. Det finns sådant man borde kunna göra, men inte kan göra. Exempelvis borde man kunna lämna sitt hus olåst, men det är ju lite dumdristigt med tanke på den kunskap vi har. Jag tänker att det här fungerar på ungefär samma sätt; umgås man i de kretsar med människor som tillhör den organiserade undre världen så finns risken att bli avlyssnad utan brottsmisstanke, och det tror jag många människor förstår.

Hur ser du på risken att polisen börjar avlyssna i större omfattning allt eftersom de kriminella hittar nya metoder för att kommunicera med varandra, och att detta kan leda till att människor känner sig oroliga för att polisen övervakar mer och mer i samhället?

– Jag kan föreställa mig att de kriminella blir oroliga att polisen skulle få den möjligheten. Det skulle begränsa deras möjligheter. Men jag kan inte svara vad gäller oron hos människor i allmänhet. Den oron får i vårt demokratiska samhälle representeras av folkviljan som väljer representanter till vår riksdag, som beslutar om lagändringar. Det är då den allmänna opinionsbildningen dyker upp, bland annat i en debatt vid juridiska fakulteten i Lund, eller på något annat ställe där man diskuterar de här frågorna så att de blir allmänt belysta i olika sammanhang.

Varför har du valt att delta i debatten? Vad tror du att du som polis kan bidra med i debatten?

– Jag betraktas som en frispråkig polischef som gärna ger uttryck för uppfattningar som kanske är lite spetsigare, jämfört med en tjänsteman som inte har någon åsikt alls. Jag tycker det är bra att vi som är praktiker i systemet också kan delta i debatten och föra ett resonemang som gör att kunskap och omständigheter diskuteras från olika perspektiv. Tanken är att man ska ha olika åsikter, och så ska debatten förhoppningsvis höja kunskapen både hos de som lyssnar och de som deltar.

Vad tror du att de andra deltagarna kan bidra med i debatten?

– Deras perspektiv och ny kunskap. Jag lyssnar gärna på vad de tycker och tänker.

Varför ska man som juriststudent komma och lyssna på denna debatt?

– Jag tror det här är en debatt som är dagsaktuell, och om man är en juriststudent så måste man ha ett öra mot rälsen och förstå vad det är för frågor som är aktuella idag för att kunna navigera i sin juridiska kunskap så småningom. Därför är det bra att lyssna på debatten även om man inte tänkt att ägna sig åt straff- och processrätt när man är klar med sina studier. Debatten tar upp vissa grundläggande frågor om rättssäkerhet och personlig integritet.

Peter Hellman

Advokat på Engström & Hellman advokatbyrå

Den 1 april 2020 trädde lagen (2020:62) om hemlig dataavläsning i kraft. Lagen utgör ett nytt hemligt tvångsmedel och innebär att polisen och andra brottsbekämpande myndigheter i hemlighet och med ett tekniskt hjälpmedel har rätt att läsa av eller ta upp uppgifter i ett avläsningsbart informationssystem. Tvångsmedlet får användas mot personer som begått brott med minst två års fängelse i straffskalan. Under den senaste tiden har det varit tal om att polisen borde få ökad möjlighet att avlyssna utan konkret misstanke. 

Vilken ställning skulle du säga att du tar i frågan om avlyssning utan brottsmisstanke, och varför?

– Jag är helt emot avlyssning utan brottsmisstanke. Skyddet för vårt privatliv och korrespondens som återfinns både i Europakonventionen och i våra grundlagar måste upprätthållas. Staten ska inte gå in och avlyssna människor när det inte finns konkreta misstankar om brottslighet. Förslagen ser i och för sig inte riktigt ut så att avlyssning ska kunna ske helt utan brottsmisstanke, utan man försöker linda in det i olika omständigheter. Det ska exempelvis röra sig om kriminella nätverk, gängmedlemmar och personen ska så att säga vara “guilty by association”. Problemet är dock bland annat att det inte finns någon bra definition för vad en gängmedlem är. Hur bred ska den definitionen vara?

– Om man hade föreslagit att vi borde kunna avlyssna alla helt utan brottsmisstanke så tror jag att många fler hade reagerat, än vad folk gör idag. Ett annat problem är nämligen att folk förmodligen tänker att avlyssning utan brottsmisstanke inte kommer drabba en själv eftersom man själv inte är en brottsling och att det därför inte finns någon anledning för polisen att avlyssna en. Men det som gör att jag tycker att det är väldigt farligt att använda preventiv avlyssning är just att det kan drabba en så pass stor mängd människor. Personer som ingår i något sorts kriminellt nätverk – och som uppfyller någon form av definition för gängmedlem – umgås också med oskyldiga personer som inte har något med brottslighet att göra. När de ringer till sin partner, släkting eller vän – ska de personerna då också avlyssnas? Var går gränsen? Vad händer om de ringer till sin präst, till sin läkare eller till sin advokat? Det blir plötsligt en väldigt stor grupp av människor som avlyssnas, till följd av att personer som antas vara gängkriminella avlyssnas. Det hör inte hemma i en demokrati att utöka antalet som kan komma att bli avlyssnade. Konsekvensen av att avlyssna utan brottsmisstanke blir att fler personer som inte överhuvudtaget har något med brottslighet att göra avlyssnas, och dras in på ett sätt som inte var avsett från början.

– Ett ytterligare problem med förslaget är att det ännu inte finns någon bra beskrivning för hur tillämpningen av avlyssning utan brottsmisstanke kommer att se ut. Man kan naturligtvis tycka att det blir mindre illa med avlyssning utan brottsmisstanke när det handlar om allvarlig brottslighet, och det kan jag hålla med om. Ju allvarligare brott desto mer befogat är det att göra en sorts avvägning som kan göra att avlyssning kan bli tillåten. Men problemet idag är att det saknas en sammanhållen utredning som tittar på integritetsfrågan. När Sveriges inrikesminister Mikael Damberg presenterade förslaget om avlyssning utan brottsmisstanke på presskonferensen i slutet på augusti sa han i förbifarten att utredningen som har tillsatts ska titta på hur man kan utgå ifrån olika perspektiv som rättssäkerhet och integritetsskydd. Men rättssäkerhet och integritetsskydd är ju inte enbart perspektiv, utan de utgör hela grundförutsättningen för lagstiftningen. Det ska finnas rättssäkerhet och det ska finnas integritetsskydd. Det är först när man kan konstatera att man klarar av att säkerställa detta som lagstiftningen kan införas. Avlyssning utan brottsmisstanke är annars en farlig väg att gå.

– En aspekt att beakta är att ifall vi inför möjligheten att preventivt avlyssna finns risken att det blir en ändamålsglidning. Ifall avlyssning utan brottsmisstanke fungerar bra i brottsbekämpningen – vilket det inte är säkert att det gör – så kan det finnas en risk att en politiker om fem år föreslår att avlyssning utan brottsmisstanke även ska användas för skattebrott, och annan brottslighet. Även om man skulle begränsa avlyssning utan brottsmisstanke till vissa brott med viss straffskala så finns risken att vi glider vidare. Polisen kommer alltid vilja använda de verktyg de har tillgång till – det ligger i sakens natur. Då måste lagstiftaren dra en gräns, då det finns andra värden som också är viktiga. När man talar om att börja avlyssna utan brottsmisstanke så öppnar med andra ord en låda som är väldigt farlig att öppna. Ska vi vara en rättsstat och ett demokratiskt samhälle så är det en låda som inte ska öppnas.

– En annan aspekt att beakta är att vårt demokratiska samhälle bygger på att vi utgår ifrån att staten inte avlyssnar oss. För att det ska kunna finnas en opposition i politiskt oroliga tider och för att man ska kunna yttra obekväma åsikter måste grundinställningen vara att man ska kunna göra det fritt utan att staten avlyssnar, såvida man inte begår ett allvarligt brott. Har polisen ett verktyg som gör att man kan avlyssna lite mer lättvindigt finns risken att man slutar delta i det fria meningsutbytet i samhället då man inte vågar prata, debattera eller tycka om vissa saker eftersom att man är rädd för att staten lyssnar. Enligt mig kan enbart risken att man som medborgare känner att man kan bli övervakad eller spårad ha en stor inverkan på många demokratiska fri- och rättigheter. Tidigare var det självklart att man skulle ha ett starkt integritetsskydd i Sverige. Men idag ser vi en utveckling som går mot mer avlyssning och mer övervakning i samhället. Att kunna avlyssna godtyckligt kännetecknar mer en diktatur, snarare än en demokrati.

En del personer kanske tänker att de inte har något att dölja, och att det därför inte är så farligt med att polisen får utökad möjlighet att avlyssna utan brottsmisstanke. Vad är det som ändå gör avlyssning utan brottsmisstanke problematiskt?

– Att tänka att det inte är problematiskt med avlyssning utan brottsmisstanke då man inte har något att dölja, är en dålig inställning. Vidare är uppdelningen mellan “vi” och “dem” problematisk. Avlyssning utan brottsmisstanke gäller inte endast för “dem”, utan det gäller för alla. Det är som att säga att man inte behöver ha yttrandefrihet, eftersom att man inte har något att säga. Fri- och rättigheter samt rättssäkerheten är inte till för en enskild situation utan det är till för att alla i samhället hela tiden ska skyddas. Om det finns möjlighet till preventiv avlyssning kommer vi så småningom aldrig veta när vi blir avlyssnade. Eftersom det är väldigt lätt när man hör något att få för sig att det är på ett sätt, som det egentligen inte är, ökar risken för att felaktiga slutsatser dras i samband med att vi inte vet när vi avlyssnas. Det kan exempelvis vara så att två personer samtalar med varandra och skämtar om något. Men när polisen lyssnar på samtalet kanske de uppfattar det som att det är fråga om ett samtal om brottslighet. Det kan leda till att personerna blir indragna i en brottsutredning de annars aldrig skulle bli indragna i. Avlyssning utan brottsmisstanke riskerar alltså att leda till att personer dras in i utredningar utan att ha haft något med brottslighet att göra. Där tillhör jag dem som tycker att det är så oerhört mycket allvarligare att en oskyldig person blir utsatt för samhällets tvångsmedel än att några brottslingar kanske går fria på grund av att man inte kan övervaka allt när som helst.

Diskussionerna om avlyssning utan brottsmisstanke landar ofta i konflikten mellan behovet av effektiv brottsbekämpning och upprätthållandet av fri- och rättigheter samt att vi ska ha ett rättssäkert samhälle. 

Tar vi våra fri- och rättigheter, samt rättssäkerheten, för givna när vi talar om att avlyssna utan brottsmisstanke, eller är det på grund av upprätthållandet av detta som brottslingar kan bedriva sin kriminella verksamhet?

– Det är en bra fråga, men en besvärlig sådan. Den är bra för att den beskriver precis om vad det handlar om, det vill säga att göra en avvägning mellan olika intressen. Intresset av att upprätthålla våra fri- och rättigheter, samt rättssäkerheten, är grundförutsättningar för vårt samhälle. Sedan finns det också en skyldighet för staten att skydda medborgarna från brottslighet. Det är också ett viktigt intresse, men just i avvägningen mellan dessa två så saknar vi idag en ordentlig diskussion om integritetsskyddet. Vi måste ta upp integritetsskyddet som ett grundläggande värde, som måste belysas mer när vi diskuterar frågor om verktyg som avlyssning utan brottsmisstanke. Det är väldigt många punktinsatser som man gör från lagstiftarens håll. Man tar upp fråga på fråga, betraktar dem väldigt isolerat och kommer med lagstiftning för den problematik som urskiljs just ur det. Således tittas det på hårdare straff, hårdare tag, fler tvångsmedel och så vidare. Det vi behöver göra är att ta ett helhetsgrepp över alla frågor och se vilken påverkan det får på det demokratiska samhället. Polisen har under flera år kunnat lagföra personer utan avlyssning utan brottsmisstanke. Det är alltså inte den enda vägen att gå, som vissa förespråkar.

– Det är idag inte lika självklart att man ger de grundläggande fri- och rättigheterna samma vikt som man har gjort tidigare och det är ett problem. Brottsbekämpning ses som ett allt viktigare ändamål, och då ska man på något vis ”ta till alla medel” för att nå det ändamålet, vilket riskerar att göra att fri- och rättigheter hamnar i skymundan. Det blir problematiskt när man gör så här gång på gång. Vi skulle behöva en tydligare lagstiftning för integritetsskyddet, exempelvis genom att skriva in tydligare i grundlagen vad staten får och inte får göra. Det är dags för en mer seriös diskussion om integritetsfrågor.

Skulle det enligt dig fungera att använda avlyssning utan brottsmisstanke på något sätt som är förenligt med rättssäkerheten?

– Nej. Inte utan brottsmisstanke. Det som är viktigt är att det måste finns någon form av misstanke – frågan är hur konkret den måste vara, och hur stor grupp oskyldiga människor som riskerar att drabbas av den. Man måste hitta någon form av rimlig avvägning. Såsom Mikael Damberg presenterade på sin presskonferens lät det dock mer som att det är bestämt att det ska användas preventiv avlyssning, och att utredaren inte har så mycket utrymme. Man borde istället ta ett helhetsgrepp över flera frågor. Vad är integriteten värd? Hur påverkar avlyssning utan brottsmisstanke grundläggande värden? Då kanske man kan se en möjlighet att avlyssna i vissa avgränsade fall – aldrig helt utan misstanke, men kanske vid en annan grad av misstanke och avseende andra brott än vad vi har idag.

– Problemet med avlyssning utan brottsmisstanke är också att det slår hårdare mot vissa grupper i samhället, som de som tidigare är dömda för brott då de förmodligen skulle bedömas som mer benägna än andra att begå brott. Det skulle enligt mig vara en oriktig bedömning att göra. Envar är att betrakta som oskyldig (igen) när man har avtjänat sitt straff. Det skulle även slå mot de oskyldiga personer, familjemedlemmar och andra, som umgås med personer i ”gäng”, hur man nu skall definiera det senare. Avlyssning utan brottsmisstanke riskerar alltså att slå mot utsatta grupper. I dessa grupper finns det såklart de som faktiskt begår brott, men det underlättar inte för dem som vill komma tillbaka till ett vanligt liv när de hela tiden betraktas som brottslingar av polisen. Om man inte själv är misstänkt för brott ska man inte bli avlyssnad, även om man umgås med personer som är misstänkta för brott av polisen. Att beakta är att det faktiskt kan vara svårt att veta om din kompis, släkting eller partner är kriminell.

Kommer det någonsin att vara lämpligt att införa avlyssning utan brottsmisstanke, eller är det oavsett vad en farlig väg att gå?

– Nej. Det kommer aldrig vara lämpligt att införa avlyssning utan brottsmisstanke. Vi måste skydda våra fri- och rättigheter till varje pris. Jag säger dock inte att polisen inte ska komma åt brottslingar. Tvärtom. Jag tycker precis som alla andra att det är viktigt att de som begår brott lagförs, och inte är ute på gatorna och ställer till det för vanliga hederliga människor.

Problemet är att vi i vår iver att bedriva effektiv brottsbekämpning inkräktar på vanliga hederliga människors integritet, genom att de riskerar att avlyssnas som en följd av avlyssning utan brottsmisstanke. Det är den distinktionen vi hela tiden måste göra. Jag vill att vi ska kunna ha samtal där man helt fritt kan utbyta meningar och diskutera saker, och prata med människor som tillhör vissa utsatta grupper i samhället, utan att själv riskera att bli utsatt för tvångsmedel från statens maktapparat.

Varför har du valt att delta i debatten? Vad tror du att du som advokat kan bidra med i debatten?

– Jag är en av allt för få som är väldigt aktiv i integritetsfrågor. Jag tror att många advokater håller med mig i dessa frågor, men det har blivit lite för besvärligt att delta i debatten. På exempelvis Twitter är det många användare – säkert både bottar och riktiga personer – som talar om hårdare tag, och skickar hat och hot när man talar emot deras uppfattning. Det blir då för mig extra viktigt att stå upp för grundläggande värden. Jag kommer alltid att stå upp för det jag tror på, för det är när vi slutar göra det som vi har ett farligt samhälle. Det är precis det som avlyssning utan brottsmisstanke i förlängningen kan riskera att medföra, det vill säga att man inte vågar stå upp för det man tror på då man är rädd för att någon lyssnar och för repressalier.

– Frågan om man vill att vi ska avlyssna brottslingar implicerar alltid att det är någon annan som ska bli avlyssnad, och inte att det är en själv som skulle kunna bli avlyssnad. Jag tror att många människor skulle ha en helt annan inställning till frågan om man presenterade en korrekt konsekvensanalys. Problemet är att idag är man inte intresserad från polisens håll att göra ordentliga konsekvensanalyser, utan man vill ha enkla lösningar på de problem som för tillfället är uppe i debatten. Det blir ren populism. Det jag tror vi skulle behöva är ordentliga utredningar, och att vi tar integritetsskyddet på allvar och berättar för folk vad konsekvenserna kan bli av att man ger upp sin integritet. Man är i en rättsstat oskyldig tills motsatsen bevisas, och om det inte finns en brottsmisstanke, är det orimligt att staten ändå ska kunna gå in i det allra heligaste vi har och lyssna på vår privata kommunikation och korrespondens. Det blir ett helt annat samhälle med svåra gränsdragningar. En radikal förändring som saknar motstycke i modern tid.

Vad tror du att de andra deltagarna kan bidra med i debatten?

– Jag tror det blir en väldigt bra diskussion med perspektiv från åklagarsidan på ena sidan, och advokaternas perspektiv på andra sidan. Åklagarperspektivet är väldigt intressant eftersom det är delat; dels har de en objektivitetsplikt samtidigt som det också såklart ligger i sakens natur för åklagarens uppgift att vilja ha tillgång till bättre bevisning.

– Polischefen som ska delta i debatten är en förespråkare för övervakning av rang, och är bestämd i vilka regler han vill förändra. Det ska bli intressant att äntligen få möjligheten att fråga honom hur han tänker och resonerar.

Varför ska man som juriststudent komma och lyssna på denna debatt?

– Debatten kommer bli väldigt intressant. Det kommer lyftas många olika perspektiv, och debatten berör frågor som verkligen engagerar. Det är frågor som man har starka åsikter om. Bedriva effektiv brottsbekämpning på ena sidan, och frågor om rättssäkerhet och integritet på andra sidan. Det är just den polariseringen som jag tror gör det till en ganska het debatt, som kommer att vara väldigt spännande att lyssna på. Vidare kommer man ju få reda på lite mer om rätt till integritet och hur brottsligheten ser ut idag.

– Det är alltid lite tråkigare att diskutera med jurister än med juriststudenter, för att ju mer juridik man läser desto mer fyrkantig tenderar man att bli. Många jurister hänvisar bara till

vad som står i lagen, men vi måste våga diskutera principer och grundläggande värden. Vi kan inte bara läsa rakt ur lagtexten och påstå att något inte går att åstadkomma. Allt går att åstadkomma! Juridiken är bara människor. Vi är människor som bestämmer vilket samhälle vi ska ha, och vi kan bestämma att vi ska ha ett säkert samhälle, där vi upprätthåller vår personliga integritet.